Dagens Nyheter – 23 september 1867, sida 2

— Säg inte så, Amanda! det är hvar och I en menniskas pligt att göra det rätta: Du skall älska din mnästa, står det:;.: en kristens förnämsta skyldighet är således att hysa deltagande för sina medmenniskor. Nej; se lilla fru Ducard; hur står det till i afton? — Inte rätt bra, lite blek; tror jag? — sade fru Lenander deltagande. — Det är väl tvertom. Jag har dansat som en toka; — svarade fru Ducard och ljusen från kronan skeno klart och strålande öfver hennes leende ansigte. — Kom till mig i öfvermorgon och drick en kopp the; så skola vi tillsammans recensera balen, — bad fru Thunell. — Tusen tack, dertill har jag stor lust. — Nej; för all del; ingen glace fru Ducard! — bad fru Thunell: — 8e här är mandelmjölk ;;: När man är så der varm; — inföll fru Lenander. — Bröstet kan minsann nog ändå få en knäck. Man skall ha en berghelsa för att stå emot alla de sorger; som Gud behagar pålägga. — I qväll skola vi alls inte tänka på sorger eller huru; goda fru Thunell? — sade fru Ducard och satte bort sitt glas: — Detta är den mest lyckade tillställning jag varit med om här på orten: — Nu skall en smörgås smaka godt; — menade fru Thunell: — Jaså, det är redan serveradt; — sade fru Ducard och fattade en bugande kavaljers arm och lät föra sig in i matsalen: — Vi ha ju haft rätt trefligt? — frågade fru Thunell; — Riktigt animeradt: Hvilka präktiga ostron. — Men hummersaladen är inte lyckad; I