Dagens Nyheter – 23 september 1867, sida 2

kunde få lära att tåla franska så rent som vatten; så ville jag inte för hela verlden släppa hanne dit. — Men jag tyckte Selma sade att fru Lenander lofvat?..: — Jag har ändrat mig. De båda fruarne gingo vidare och fru Grill såg efter dem; men värdinnebestyr upptogo henne så; att hon icke längre tänkte på deras afvoghet mot Ducards onsdagssoirer: — Kära Amanda, vi måste en annan dag tala rent ut med fru Grill, — sade fru Thunell och sjönk ned i en liten sidenklädd kabinettssoffa. — Mitt samvete tillåter mig ej att tiga längre. — Ack, min snälla Gabrielle; det är en horrör att en flickas rykte skall bli alldeles perdu; genom föräldrarnes blindhet. — Huru orätt vore det icke derföre af oss om vi tego. — Jag vill gerna medverka i ditt goda uppsått, om flickan kan räddas; Skulle min Hilda göra någonting opassande, så vore jag mer än tacksam, om någon gjorde mig uppmärksam derpå: — Din Hilda kan icke vika från det rätta; Dertill har hon fått en alltför moralisk uppfostran: Men denna förklemade Selmä, som alla krusa och bocka för; är just skapad att råka in på villovägar: — Btackars flicka; en qvinnas rykte är som stålet. — Lita på mig, Amanda: Jag vill göra hvad jag kan; för att rädda henne; Fru Grill må bli ond eller god; men i morgon dag går jag hit och tar bladet från munnen. — Ditt bjerta; Gabrielle; är som guld!