Dagens Nyheter – 23 september 1867, sida 1

I — Fru Grill är särdeles intagen i herr Ducard; det hörde jag sednast i afton; då jag talade med henne; — Jo; det är en skön smak; Jag tycker hån ser infernalisk ut. — Kors; säger du det, — sade fru Lenander och betraktäde noga herr Ducards svarta; slätkammade hår och smärta figur. — Jag har alltid tyckt han såg ut som kunde han hvarken se till höger eller venster och aldra minst göra något snedsprång: — Sådana äro just de värsta. — Ack; det är förskräckligt: Huru ångrar jag inte att jag lofvat Selma det min Hilda skulle få taga lektioner och följa med på onsdagssoirterna; då eleverna öfra sig i franskan: Men Selma bad mig så enträget härom: — Du kan ju ännu neka härtill; om du vill; söta du: Men jag ber dig observera blott — öga i öga: Nu är det komplett; se huru de trycka hvarandras händer; Hvad säger du nu? — Kära Gabriella, detta går för långt! — Det är afskyvärdt. — Det är alldeles oerhördt. — Du tviflar således ej längre; Amanda? Kom så göra vi ett slag ned i salen: Följande ögonblick voro de båda fruarne bredvid Selma; som stod midt i en grupp af unga flickor: — Det är roligt att dansa? — sade fru Thuvell småleende till henne: — Jag vet ingenting roligare. vo Näst att förvrida hufvudet på unga män; olilla skalk, det är en farlig lek; — återtog hon och slog Selma skämtsamt med näsduken öfver armen. oc Luta dig emot mig; lilla Selma, så skall