Dagens Nyheter – 23 september 1867, sida 1

och fäktar: Men det är också en opassande musik. Det är en riktig styggelse att::: — Jag delar din smak: I aktningsvärda hus borde man inte tillåta. :: : — Hvad menar du; Amanda? — Musiken naturligtvis: — Men jag menade icke den nu; utan talade om den der Ducard: Fru Lenander sträckte fram sin smala hals och såg huru herr Ducard lifligt figurerade för sin! moitit; den unga Selma Grill; som i dag firade sina sexton år. — Jag talade om den der Ducard; — upprepade fru Thunell med mera eftertryck: — Väl har jeg alltid trott det låg något under hans: myckna spring till Grillens: Och jag vet hvad jag tänkte då han dansade första dansen med Selma: För hvart ögonblick som går sannar jag det mera och mera; De bry också inte det ringaste om att kaschera sig: — Du tror då? — Att han är kär i Selma Grill; ja; lilla Amanda; det tror jag: — Det vore förskräckligt: Efter blotta tre månaders giftermål; — Männerna äro i stånd till allt; — svarade fru Thunell och lät en hastig blick ila in i sidorummet till herr Thunell; som just då höll på att taga in åtta bjerter spel. — Det: vore alldeles oerhördt: Jag tycker att flickans föräldrar skulle ::: — Gubben är rik och dum; Han fournerar gina fartyg och bryr sig inte om något annat; Och fastän gumman styr både man och hus; är hon inte stort klokare och är blind för allt; blott: hon får höra; hvilket brillant hufvud hennes Selma har;