Dagens Nyheter – 21 september 1867, sida 3

DD: Livirg:teses öde. Ur ett enskildt bref från Bombay meddelar den engelska tidskriften Athenzeum följande yttrande röran e den ryktbare forskarens öde: aVi äro här mycket orolige öfver doktorns öde; sedan ett år bafva vi icke haft någon underrättelse från bono. Vi sätta emellertid icke något förtroende till de berättelser om hans mord, hvilka Muza och bavs följeslagare af hinzuånistammen afgifvit. Icke en enda af de elfva kristne afrikaner, hvilka åtföljde doktor Livingstone från Bombay, bar återkommit till oss, och vi sluta deraf att han med dem begifvit sig in i det ännu oupptäckta sjölandet. Tvenne af dessa afrikaner, hvilka usder min ledning fått en viss grad af uppfostran i missionsskolan, voro unge Ajawas, hvilka han öfverfört till Indien, och de voro väl förtrogna med språket i det land, dit ban ämnade sig. Hade deras herre fallit, såsom Muza beskrifvit, äro vi öfvertygade om, att både de och deras kamrater, hvilka alla voro från missionskyrkan i Nåsik, skulle bafva sökt ett återvända till Indien, der de bafva många varna vänner; redo att bistå dem för grundande af ett nybygge i Afrika, om så skulle befinnas nödigt. Ern god början. cf gårea — skrifver en i Boston utkommande tidning — cantogo vi på prof en ny referent för dagens händelser. Referenten gick ut på jagt efter nyheter, och sedan han varit borta hela dagen, kom han tillbaka på aftonen med följande profstycke: eI går vcro vi vittne till en händelse, som kom alla våra muskler att stelna af fruktan: En byrkusk, seom kom körande nedåtcollegiigatan i raskt traf, var nära att köra öfver en barnficka och tvenne barn: Den mest bjertskärande katastrof skulle oundvikligen hafva inträffat, om icke barnflickan af en undransvärd förtänksamhet hade TIåtit barnen stanna hemma, då hon gick ut, och om hon icke sjelf lyckligtvis gått in i en kryddbod vid hörnet just isamma ögonblick, då vagnen komm körande. En Jycka var det äfven, att kusken, straxt innan han kom till gathörnet; erinrade sig att han glömt något hemma, hvarför han vände och körde i motsatt rigtning. Utan detta vidunderliga sawmanträffande af lyckliga omständigheter, skulle ömraa föräldrar och tillgifna gyskon blifvit störtade i den djupaste sorg och dryga begrafningskostnader. Vi behålla den nye referenten.e Fasaväckarde mord i ErgZeard., Man skulle ej tro, att i detta stora moderna Babylon något kunde absorbera den allmänna uppmärksamheten, och dock har både här och i hela Storbrittanien samtalsämnet bland höga och låga varit ett förfärligt mord, som för några veckor sedan begicks af en ung bättre karl, anställd på en advokats kontor. Anna Britta Pehrsons grymhet var ett inte mot de gräsligheter; detta vilddjur begått: Förhållandet är, att i en liten stad vid namn Alton bade, efter intagen middag, trenne små fickor, två om 8 och en på 6 år, efter vanan begifvit eig af till en i närbeten belägen allmänning; för att leka: Vägen dit ledde genom en humlegård; och denna var skiljd från den gröna planen medelst ett plank. Genomgången tilläts, ty en grind fanns der. När barnen skulle passera; funno de en bättre klädd herre vid denna genomgång; han gaf dem några småmynt att köpa namnam för, men tog en af flickorna; vid namn Fanny, 8 år gammal; på armen och gick in i humlegården. Vid femtiden saknades barnet; och de två hemkomna berättade hvad som passerat. Modren och ett par andra fruntimmer gingo då att söka flickan; mötte samme herre; hvars namn är Baker; och frågade honom hver han gjort utaf flickan, hvarpå ban svarade: Jag vet ej hvart hon tagit vägen; ty jag lemnade henne genast, Sednare på aftonen fann en karl, som gick igenom humlegården; ett barnhufvud, hvilket han bar till polisstationen: Der befunno sig då tillfälligtvis modern och en del personer, som igenkände bufvudet. Hela samhället kom på benen, och humlegården blef noggrannt genomsökt, då man på långt från hvarandra skiljda ställen fann här en band, der en fot, så en arm, ett ben; hjertat;lefvern; båda ögonen, vetenskepligt utskurna; kroppen öppnad som af en skicklig -slagtare samt de bloddränkta kläderna omkringkastade. På beskrifning fann polisen genast reda på mannen; som gifvit barnen penningar; Han var på kontoret; hvarest han för en kamrat berättat om sitt samtal med qvianan, och sigt: Barnet är mördadt, och det gör mig obshag. Vid undersökning af hans saker,fänns ej något mordinstrument; men kans kläder voro del: blodiga och dels våta, hvilket sistnämnda de syntes ha blifvit genom tvättnivg. I haos pulpet fanns en degbok, hvari hvar inskrifvet esmma dag: Slagtat ett barn — fiat och fetto, Oaktadt allt detta nekar han, men är dock ej vansinnig, tvertom endast känd som en man med de mest djuriska pasrioser. BEN: hat fo söta PS TA härva