vara här; Men jag skall betala med samma mynt nästa gång vi blifva bortbjudna; Klockan tolf skall jeg börja att kläda mig och klockan ett skall jag gå i sakta mak och ringa på till dess värdfolket vaknar upp ur sin söta sömn. Anna kan icke heller utfundera; hvarför de dröja så länge; men söker emellertid att lagna sin man: De hafva väl talats vid om det och hafva väl något puts i sinne. Men det är eå lagora putslustigt att dröja så länge; att maten blir förstörd. Klockan slår half tio: Anamma sådantla utropar Berggren och springer upp från soffan, der han slagit sig ned bredvid sin fru; för att pröfva på, om han inate skulle kunna framlocka några gäster med samma medel; som man brukar fördrifva tandvärk — genom tålamod. Fördömdt! Jag är hungrig, törstig och förargad; Det här begriper jag intel Hen slår upp en butelj rödvin och börjar att åtrminstoze släcka törsten. Drick, Anna, drick! Jag önskar att vi kunde dricka ur alltihop, så att det inte funnes en droppa qvar, då de ändtligen behaga komma. Drick, min skatt! Bista Theodoro, sverar Anna, bara du inte har glömt —:; Jag har icke glömt någonting ! afbryter Berggren. Jag vet att jag är tankspridd; men jag har samlat mina tankar i dag: Hvad skulle jag hafva glömt! Hvad? Iagenting! Se kär är til och med korkskrufven! Nej allting är kompleit; iagenting är glömdt, det är säkert. Har du också skicka; ut bjudningsbrefven? frågar Anna med bäfvan; Berggren stirrar en stund på henne; Bjud