af alla slag, hsfva utvecklat bjeltedygder, frammanat stora ksarakierer, tillvägabragt vissa allmänna framsteg — det är möjligt; men i vår vid får vetenskapen bryta glafven och ångan förnaga kaaonerna. Det är genom handeln, genom de sköna konsterna, genom litteraturen, genom näringarnes täflan, eom natioaeraa. böra närma sig hvarandra; de böra ej veta af någon anvan tvekamp än arbetets och snilets. Men för at: uppnå detta ädla mål måste de lära att etyra sig sjelfva. Jag bäfvar då jag tinker på att i den stund, då jag skrifver dessa rader, beror Europas — det vill säga vårt och edert — öde af godtycket bos några män, hvilkas pyck eller misstag kunna öfver vida landsträckor utså död, ruin och, hvad än värre är; fröen till ärftligt hat. Hvad kongressen i första: ruoemet hör förkunna är den befallande nöd-: vändigheten af borgerlig dygd; hängifvenhet för det allmäana bästa och motstånd mot tyranniet. Jag vet icke buru den stora strid skall slutas, som i Frankrike snart kommer att berynna, angående vår härs ombildning. Jag byser icke det anspråket, att tro att vi kunna göra våra åsigter gällande, men vi skola bemöda oss att bevisa deras gagneligtet och praktiska riktighet; Om vi än icke tro att det ännu är möjligt att omsmida hvarje svärd till en plogbill, så bålla vi dock före att vapaen icke äro berättigade annat än under det vilkoret. att de uteslutande användas till försvar af fosterlandets jord, och ett hvarje medborgare eger rätt att bära dem. Det är nog att väga alt vi äro fasta motståndare till militärmonarkier ochtill krig som hafva till mål att göra eröfringar eller vinna inflytande, samt att — hvad häraf är en naturlig följd — dessa menniskoslägtets plågoris icke kunna hämmas af annat än att man uppriktigt och dristigt låter friheten råda. Fredskongressen skall icke inskränka sig till att erinra om dessa grundsanningar, utan den skall ock; i mån af sin förmåga; förverkliga dem. Att medborgare från skilda länder samlas för att bekänna den stora tanken att fred bör råda; skall tjena som ett ädelt föredöme och en nyttig vink. Folken skola deri se ett nytt ljus, i hvilket de skåda sina pligter. De som stå i spetsen för folkens ledniog skola deri se ett tidens tecken; hvilken skjuter i en aflägsen bakgrund den blodiga forntiden; som de med bälfvan vilja återkalla. Hurudan utgång kongressen än får, skall det utsådda icke blifva ofruktbart; jeg hyser fast tillförsigt att den rörelse; som ni nu befrämjar, skall utbreda sig allt mer och mer; Då man ser de beklagansvärda lärdomar som styrkans missbrukande gifver, då den uppoffrar så måsga oskyldiga lif och förslösar så oberäkneliga skatter enligt en nyckfull dårskap: iogifvelser, 2å skulle man förtvifla om det menskliga förnuftet om man icke trodde ätt den dagen är nära; då menniskorna skola förena sig i in bördes endrägt och med ärlig vilja söka att urvägenrödja de tillräckligt antydda orsakerna till de ofruktbara katastroferna. Jag åkallar al hela min själ denna dag och instämmer på förhand i alla de beslut, som kongressen kan komma att fetta för att påskyrda dess ankomst.x