låter han duka kaffebordet och fullastar detsamma med presenter åt sin lilla fru; Triumferande för han henne sedan ut i salen: Allting har lyekats förträffligt; ingenting är glömdt. Anna gläder sig mest öfver det sistnämnda. Mannens tankspriddhet har ju redan spelt henne så många spratt; I den omsorg, hvarmed allt är ordnadt; spårar hon hans ömhet och kärlek. Till och med kaffedrickningen går för sig utan några äfventyr. Då han går bort till sitt embetsrum, beder han henne att icke göra upp något för aftonen. I dag hör du mig tills; säger han. Och i afton skola vi roa oss; — men bara vi tvån, tillägger han, småleende, så att Anna redan af hans leende ser; att han har något särskildt i sinnet. Denna dag tänker han icke på nåsot arbete. Då han kommit upp på sitt embetsrum, sätter han sig att skrifva en mängd bref — bjudningsbref till supe på aftonen. Han vill se alla sina vänner hos sig på sin hustrus födelsedag: 8edan brefven äro färdigskrifna, skyndar han ut i staden för att göra nödiga uppköp och beställningar för aftonen; Hans fru skall hvarken hafra besvär för eller vetskap om festen; På en källare beställer han bela supga; duktyg, servis och allt tillbehör skall tagas med, annars vore, det ju icke möjligt att öfverraska frun. Frukter; glacer och viner ombesörjer han äfven; Han ihågkommer sin tankspriddhet och gör våld på sig sjelt — ingenting är glömdt. Pigan bar han iovigt i förtroandet; hon skall vera behjelplig med att ordaa det hela. Vid middagsbordet talar han om för sin fru att han beställt en vagn för att fara ut åt Djurgården