Från alla sidor uppmanades Anna nu så ifrigt att berätta något närmare om sia mans tankspriddhet och deras äktenskapliga lif, att hon slutligen måste gifva vika. Med bekymrad min skildrade hon nu för sina vänner åtskilliga scener; då han genom sin tankspriddhet försatt henne i den pinsammaste belägenhet. Så hade hon pyligen farit på en visit med sin man. Hon var så glad för att han gjort sin toalett med så mycken uppmärksamhet; att han icke en gång glömt handskarne. Med gladt hjerta hade hon just helsat på fru generaldirektörskan, då hon till sin fasa får se; att — hon gjorde en paus. Hvad? Hade han glömt näsduken? Hade han glömt att tvätta sig? Att taga på sig västen ? inföllo väninnorna frågande, Hon skakade på hufvudet. Mycket värre! På högra foten hade han en lackerad stöfvel och på den venstra en broderad morgoustöfvell Jag trodde jag skulle sjunka genom golfvei af blygsell Väninnorna försäkrade att de i hennes ställe helt säkert skulle gjort detta. Och så der bänder det alltid, fortfor den unga frun. Ingen dag; ingen timma är jag säker för att han icke genom sin tankspriddbet försätter mig i den största förlägenhet. I går voro vi på operan och åkte hem. Då vagnen stannat hos oss lyfte han mig ur vagnen, tryckte en femtioöring i handen på mig och. kysste hyrkusken. O, det är förskräckligt! Väninnornas ansigten uttryckte det djupaste deltagande. De tänkte sig in i hennes och hyrkuskens pinsamma belägenhet. Den unga fruns man; sekreteraren Berggren;