Dagens Nyheter – 19 september 1867, sida 3

Icke officer — hvad behagas, herr v. Blicher! Mitt namn är icke heller von Blicher; som ni kallar mig. Nej, han heter min själ rätt och slätt B-l-ö-k säger Blök, k-e-r ker; Blökkers, stafvade Claus Prytz. Öfversten erfor en känsla, som om ljungelden slagit ned framför honom: Ni härstammar således icke från familjen Altona? Claus brast ut i ett skallande skratt. Altonal upprepade han två gånger. Min familj härstammar från Stora Räknegatan tillade Blökker. Men hvad är ni då; om jag får fråga? Fältslagtare vid tionde brigaden. Slagtare!T upprepade öfversten; med en gränelös ansträngning att se lugn ut. Ja så! — Och armen der i bindeln? Ni har således icke blifvit sårad i kriget? aIcke det minsta i kriget; min hedersvän,e svarade Claus. Det var en kanalje till stut; som etångade min gudson. Kan ni tänka er lilla fröken! Just i samma ögonblick han skulle smaka knifven; reser dev besten sig upp och hugger Blökker i axeln. Arv det fasoner sådant? Men så fick han också ett rysligt straff derför. Gudson min skickade mig hans tunga; den lät jag salta in och koka; och äfversten och lilla fröken ha bjelpt till att förtära den. Det är icke lätt att skildra alla de vexlande sinnesstämningar, för hvilka öfversten i dessa (ögonblick var ett rof; eller den kamp han stred för att synas lugn. Hane ansigte hade blifvit ; blekare än vanligt, han satt och drog sin styfva halsduk upp under hakan; rynkorna kring hans läppar blefvo djupare och skarpare under den