Dagens Nyheter – 19 september 1867, sida 2

gonsin förr, ham hade tusen lustiga infall; gnuggade sig i händerna; skrattade vid minsta anledning; under det hans ögon oafbrutet följde Adelgunda; Denna eftermiddag red han också ut med dem: Då de kommo tillbaka; hade han och gudsonen ett långt samtal med hvarandra inom stängda dörrar, och hvad de då afbandlade, fick aldrig någon veta: Mars månad var nära tilländalupen, om två dagar skulle den främmande resa; Morgonen efter Adelgundas besök; kom ett bud från öfversten, som inbjöd Claus Prytz och herr von Biicher att äta middag på Karendal följande dag: vUnder den här dagen kommer fröken Adelgunda visst att stryka ett rödt streck i sin almanacka; sade Claus för sig sjelf då ban och officeren åkte in på gården: Claus och hans gudson voro de enda främmande: hos öfverstens Om morgonen hade bud kommit från presten; att hans yngsta dotter plötsligt blifvit så sjuk, att familjen icke tordes lemna henne. Med jägmästarens lefde man i spändt förhållande, sedan han förliden månad varit illvillig nog att underbjuda öfversten vid den stora rågleveransen till:armen. Pryiz oberäknad, inskränkte sig Karensdals umgängeskrets för ögonblicket till dessa två familjer. Ofversten mottog sina gäster isalen; på hvars hvitlimmade väggar syntes flera generationer dåligt målade förfäder, item några långa hjorthora och fragmenter af en gammal fana. Straxt derefter inträdde Adelguuda, klädd med en zmak och ett blygsamt behag som kunds fängsla hvar och ens Det låg i hennes helsning och det leende, som åtföljde det; något obeskrifligt intagande; aldrig hade hennes stora och talande