Dagens Nyheter – 18 september 1867, sida 3

mild och anspråkslös: Han talade om allt, utom om sig sjelf och tycktes till och med undvika alla tillfällen dertill: Etter fjorton dagars förlopp kände de honom som den första aftonen; icke bättre; icke annorledes: En eftermiddag kom Adelgunda ridande in på herrsården;: Hon var denna gång ensam med en betjent; och hade fått sig en ny riddrägt af mörkbrunt kläde; uppfästad barett med bakåt .vajande plym och höga ljusbruna amazonhandskar. Hon såg bra ut på det sättet: Claus Prytz satt i hvardagsrummet, med en stor karta öfver Blesvig framför sig; sysselsatt med att sätta ett tjockt rödt streck under alla de ställen; der Daniel hade varit med i striden. En svart pudelbund låg i soffan bredvid honom: Då Adelgunda inträdde, lyftade han på hufvudet; öppaade ögonen och föll derpå i sömn igen. Ahl! ni har fått främmande, sade hon leende och pekade på hunden; Hvad har det blifvit af gamla Pusham? Han har lagt sig att dö; svarade Claus med en suck. Nu uppföder jag en nys som jag fått i hans ställe. Det är ett vackert hufvud; han har; och så kolsavart, Han bär sorg efter sin företrädare; eade Claus. Hvad det är vänligt af er att titta in till mig i dag: Jag just satt och längtade efter eder der borta.s Ni är således alls icke ond på mig mers? aade hon och fattade hans hand. Ocdi Åsertog den gamle, pDu gode Gad. nuvarföre skulle jag väl vara ond? j (Forts.) ERA AN fe————