Dagens Nyheter – 18 september 1867, sida 2

EN FÖRNÄM MAN, (En berättelse från sista krigstiden i Danmark.) Af Canir ETLAR (Forts. från föreg. Af.) En eftermiddag körde en lätt och prydlig vagn in på herrgården. En ung dam steg ur och gick uppför trapporna, i det hon hejdade betjenten; som ville anmäla henne. Claus Prytz hade icke hört vagnen; han satt i hvardagsrummet; som låg åt trädgården; fördjupad i samtal med en främmande; som de senare dagarna uppehållit sig på herrgården. Det var en herre i officersuniform; -han bar den högra armen i bindel och doldes af fönsterfördjupningen för den unga damen, i det ögonblick hon inträdde i rummet. Claus satt i en hög länstol med ryggen mot dörren; Aftonsolen föll på hans feta och röda ansigte; som smålog lika förnöjdt som vanligt. Ea af solstrålarna kastade ett starkt gult sken öfver en stor oljemålning i förgylld ram -på väggen; porträttet föreställde hans aflidna hustru i hvit klädning och rosenröda band; och med lilla Daniel på armen; måladt af en berömd porträttmålare i Saeby: Utanför fönstret, i en af de höga almarna; var en svartmålad fogelbur uppslagen; En stare satt på pinnen och böjde på hufvudet och bredde ut vingarna; i det han sökte frambringa de-aldrafinäste och mest uthållande toner han kuäde; ett budskap till makan; som satt i trädet Midtemot; och gjorde på samma sätt; Det var fogelns älskogsröst, en kärlek som uttryckte sig i sång och toner från mars till midsommar; och glömdes och slutade igen, när de på hösten fögo hän till vinskörden;