Dagens Nyheter – 16 september 1867, sida 3

ER UT AN PAR GORSNAGS SC pp SAO Ett försienadt Tik. Från Udde valla berättas i Bohusläns tidning: I tis dags eftermiddag den 10 dennes, då död gräfvaren å norra kyrkogården härstädes val sysselsatt att uppkasta en ny graf å den de af kyrkogården, der koleralik jordades år 1834 påträffade han en ännu ganska frisk kista, på hvilken dock lockets bräder skridit isär, så at jord inkommit. Inuti kistan fann han; iställej för de obetydliga qvarlemningarna af en til stoft återgången menniska, en stor sammanbän gande stenklump; som gaf ljud mot spaden. Något sådant hade icke mött honom unde hans långa tjenstutöfniog; hvarföre han sprang ner till staden och berättade händelsen för några personer; Dessa medföljde till begrat ningsplatsen; och efter åtskilliga svårighete lyckades man omsider få upp den ansenligt tunga massan på marken; Det visade sig der vid att densammas former troget återgåfvo en menniska af qvinnokönet.; Hufvudet var dock frånfallet och återstod endast benbyggna den: Likaså saknades händer och fötter: Allt det öfriga var utmärkt väl bibehållet och sammanhängande samt så stenhbårdt, att det gal ljud vid knackningar derå samt icke det ringaste gaf efter, äfven om flera personer ställde sig på bålen. Dödgräfvaren ville först söka sönderslå menniskan och sedan nedgräfva henne igen; men lyckligtvis funnos personer närvarande, hvilka för vetenskapen räddade det sällsynta fyndet. De föranstaltade om detsammas förflyttande till stadens bårhus, der det ännu befinner sig, under, det man afvaktar skrifvelse från en vetenskapsman i Stockholm, till hvilken bref genast sändes om saken. Denna flyttning var emellertid förenad med stora svårigheter; ty kroppen var så tung; att sex man endast en ringa bit väg förmådde bära densamma, hvarföre man slutligen måste begagna åkdon för transporten: Den allmänna nyfikenheten vände sig nu naturligtvis kring gissningar om hvem den döda i lifstiden hade varit. Till ledning för gissningarne hade man några fakta; såsom att det var ett ibland de första koleralik, som der jordades; samt att fruntimret varit af ovanligt reslig och fyllig gestalt: Ehuru med tillbjelp af de gamles minnen; har man likväl ej kunnat komma till närmare visshet härom. Man har emellertid kommit så långt; att det nu blott gäller att afgöra mellan tre personer. Att inlåta sig i några funderingar öfver tillkomsten af denna märkliga företeelse; torde väl vara något vågadt. Vetenskapsmän skola nog lösa den knuten; Dock anse vi oss oförhindrade att framställa vår åsigt. Ehuru stenvenus ej ännu blifvit rengjord från omgifvande ler och jord; vill det dock synas, som den materia hon består utaf vore hvit och snarlikast gips eller krita. Då det är kändt att koleraliken kalkades samt att norra kyrkogårdens mark består af blöt lera, så vattenhaltig, att gråfvarne ofta mer eller mindre fyllas af vatten, synes det ej otroligt att kalken, under irflytande häraf, bildat en skorpa kring kroppen af krita eller någor. annan kalkförening; hvilken äfven genomträngt och förhårdnat det yttersta af kroppsytan. Att denna förstening icke sträckt sig långt inåt, märker man deraf, att kroppen tydligen höres vara ihålig; trots dess ansenliga tyngd; och stt sflagring skett utanpå; något i likhet med en galvanoplastisk utfällning, visar sig af de robusta formerna; hvilka ursprungligen med all säkerhet icke kunnat vara sädana. Det vill synas som om allt invändigt; tillochmed benen, äro förmultnade. Det berättas; att man för en längre tid tillbaka, då man å samma kyriogård skulle flysta ett äldre lik från en plats till en annan, äfven då funnit liket så petrificeradt, att det kunnat resas raklångt upp. Der skola både händer; fötter och hafvud hafva varit bibehållaa. Tyvärr vet man icke hvar detsamma sedan jordades. Om des nye presidenten på Hayti general Turin Salvaves föregående lit vet man i allmänhet icke mycket. Förrän i juli 1864, då han beskylldes för deltagande i ett försök att mörda en af presidenten Geffrards ministrar, har man icke hört talas om honom. Han dömdes till döden af en krigsrätt, men flydde undan till San Domingo. I mej 1865 satte han sig i spetsen för ett uppror uti den nordligare delen af republiken; Den 9 maj till-: satte han en provisionell regering och följande dag intog han Cape Haytien. Upproret kröntes emellertid icke med någon hufvudsaklig fram-gång. När Salnaves ställniag blef förtviflad, tog han sin tillflykt ombord på amerikanska ångaren De BSota. I början af innevarande år, då de upproriske omsider segrade, gjorde sig den åsigten allmänt gällande att Salnave vore den lämpligaste person man kunde utse till pre:ident; Han blef också rästan exhälligt vald dertill.