Dagens Nyheter – 16 september 1867, sida 3

drifva fånga 21 st; (säger 21 st.) lefvande Rapphöns, som, för att freda tig för den stränga kylan, krupit in i drifvan och genom den skarpa skarbelagda snön ej kunde taga sig ut, då de för bonden blefvo synliga, utan togos de alla lefvande och släpptes i en säck; hvarefter bonden; förtjust öfver sin fångst, med dem begaf sig till ortens närboende kronolänsman, Läsaren tar troligen för gifvet, att lärsmannen antingen släppte de små vackra och oskyldiga foglarne på någon vind eller annat rum, för att under den stränga kölden mata dem och sedan, när mildare väderlek inträffade, släppte ut dem i den fris raturen, elter ock genast eläppte ut dem och ssdermera anställde åtal emot den som fångat dra — nej! denre vaktare öfver lagarnes helg! lät genest hugga hufvudet af dem alla, och lät dem sedan sin gom förträffligt smaka. Jag frågar er nu alls, blifvande läsare och läsarinnor af denna uppsats; om ni tro att någon menniska annat än en länsman kunnat begå en sådan bandling? — Är det inte ett hån emot allt hvad lag heter, att en sådan men kunnat insättas och fortfarande får vara i kronans tjenst, och är det nnderligt att repphönsen på detta sätt år efter år förminskas? Upplysningsvis vill jag nämna; att mannen ej är gift; hade det funnits en fru i huset, hade hon troligen frälsat de små djurens lif. Öaskligt vore om denna uppsats finge inflyta i landets öfriga större tidningar, för att bli en liten varning för kronobetjeningen i allmänhet, ty stundom har man funnit att dessa; som väl borde vara lika villiga som skyldiga att; under den fridlysta tiden, söka beifra öfverträdelser emot jagtlagarne,; i e2myg emottaga fridlyst villebråd. Gammal jägare.