Dagens Nyheter – 14 september 1867, sida 3

i städerna ej desamma? Hvi söka dessa att likna tyskor och fransyskor? Hvarföre? — Ack; min fru, fråga det qvinliga begäret att vara på modet! Det duger ej det rent svenska; nej, det utländska; det fransyska i synnerhet, är nödvändigt. Och icke blott snitten måste vara utländsk; äfven lyxen måste komma från andra sidan ÖOstersiön. Gud; hvilken fåfänga! Men jag förstår den. Vi modister, hvilkas behof är att göra modet så omvexlande som möjligt; finna det så naturligt. Till och med på landet se vi numera högst få af dessa drägter; endast i några få bygder lefva de qvar obesmittade af fåfängans gift, och folket der är säkert det lyckligaste i vårt land. Men denna utländska lyx, detta efterhärmnings-begär måste blifva ert land mycket kostbart? Nationalvälmågan måste lida deraf. Jag smålog bittert. Hon förstod mig — hon var ett fruntimmer med förstånd. Jag skiljdes först på qvällen från denna älskliga krets. Jag vände tillbaka till Fontainebleau genom parken: Jag gruvblade på hvad jag hört en fransyska yttra om mitt fosterland ..: Bäst jag gick förde mig fantasien tillbaka dit; jag tyckte mig vara åter i Sveas bygder, men der var det icke som nu. Våra täcka, pittoreska, men — urmodiga drägter mötte mig öfverallt; på samma gång jag såg glada och välmående anleten. Alla egendomar och bruk lågo med herrlig gröda och solade sig; röken höjde sig från väl skötta och vinstbringande verkstäder, på sjöarne korsade sig segel och ångare, från grufvor och schakt hördes arbetarnes glädtiga sånger till hamrarnes musik. Ack! det var så kärt och innerligt i gamla Svergel Men, jag vaknade — under en ek i parken vid Fontainebleau; allt var en dröm; men en frisk framtidsdröm, som kanske nog en gång skall besannas: Dagen efter var jag åter i Paris; många gånger besökte jag madame X.:; men aldrig går detta mitt första besök hos henne ur mitt minne. Intet nytt finnes för denna gång om toiletterna... Först nästa vecka kommer det modeller och gravyrer derom. Det enda jag genom bref vet; är att promenadkostymerna bestå af hatt; lif; klädning; underklädning; samt paletå af samma färg. Aldre nyttja den gamla vanliga kulören Bismarck med fransar och prydnader af bernsten: Bernsten är dessutom mycket i modet för unga och gamla: Mer nästa gång. Fi