Dagens Nyheter – 13 september 1867, sida 3

Han föll på knä vid liket och försjönk i en brinnande bön: När han sedan trädde ut ur kyrkan; möttes han af grefve Hans, som slöt honom i sin famn: — Käre, käre son — utropade han; och tillade efter ett uppehåll med tydlig ansträngning att kunna bibehålla sitt lugn — följ mig och biskop Thomas till Sigarsö; der månde vi lägga råd samman om hvad som nu bör ske: Sigarsö var ett biskopsgods vid Hjelmaren; en knapp mil från Göksholm. I trädgården der vid Sigarsö lade grefve Hans sin dotters hand i Herrmans, och biskop Thomas slöt dem båda i sin famn; nedkallande öfver dem Guds och helgonens nåd och välsignelse; Men några dagar derefter började Herrman i spetsen för Mellösabönderna och de kringliggande socknarnes allmoge belägra Göksholm, Slottet var dock så godt som ointagligt och fordrade helt andra belägringsverktyg; än som bönderne i en hast kunde åstadkomma. Dock sköto de eld i borgen; och allt som fanns af träd derinne blef lågornas rof. Och vid skenet från detta bål flydde en mörk natt tvenne ryttare från Göksholms slott. De voro riddar Bengt och hans gon Magnus Bengtsson: ——