Dagens Nyheter – 13 september 1867, sida 2

Mm MH sargade hufvud; hvilket i fallet stött mot n sten. Derefter genomsköt han den döda kroppen med pilar: Det svalkade riddarens hämnd att stycka bit för bit sin lyckas motståndsman! Men vågen sjöng mot stranden och stjernorna på himmelen de blänkte; och den frigjorda anden tolkade nu på nära håll lifvets saga och drack sig otörstig ur frihetens lefvande vatten: Trotsig trädde Magnus Bengtsson efter fullbordadt dåd ned till stranden: Der voro Engelbrekts svenner fängslade och nedförda i hans båt tillsammans med Engelbrekts hustru: — Nu till Örebro — utropade Magnus i yrande glädje — och håller du ord; Albrekt; så månde vi ega slottet, innan sol rinner upp: Om qvällen hade Herrman Berman kommit till Orebro; och trött af den långa ridten; hade han somnat djupt in; då han fram emot morgonen häftigt väcktes af en sven: — Här är bud från Engelbrekt — sade svennen — och Nils, Engelbrekts broder; som är slottsfogde; bad mig väcka eder. Hastigt var Herrman i kläderna och nere på borggården: Här såg han Nils Engelbrektsson uppe på muren och han skyndade til dennes sida; På andra sidan slottsgrafven befunno sig tvenne män; af hvilka Herrman i den ene tydligt igenkände Magnus Bengtsson, Den andre var Albrekt Piccatel; en af Engelbrekts svenner; upplyste Nils. — Han påstår sig vara här med bud från Engelbrekt — sade Nils — men det faller mig underligt före; helst som han hafver Göksholmsherren i sällskap.