Dagens Nyheter – 12 september 1867, sida 2

jan som bågen och pilarna skulle följa honom i: grafven; det var Engelbrekts vilje: Engelbrekt dröjde länge vid liket och tycktes med uppmärksamhet läsa i det ännu i döden vackra anletet; hvars leende mun ännu påminte om dödsögonblickets lycksalighet; Först ljudet af tunga steg bakom honom väckte Engelbrekt, Det var gamle Ulf; Han kom med ombundet hufvud; och ännu syntes bloddroppar i det isgrå skägget. — Jag kommer från båtarne — sade han — de ligga rustade vid båtstaden; och din häst står vid slottsdörren och väntar! — Godt — genmälte Engelbrekt — menhuru är det med dig? — Banct Göran månde veta; husbonde; men när olyckan är framme; så är hon.:s.s men när jag kom in i stallet; så for gamle Blacken; som en besatt i spiltan, och fast vi borde vara så gamla vänner och äro det; så slog han upp, just som jag reste mig efter att hafva sett om hofvarna på din häst, och träffade mig i hufvudet .:. jag tumlade till marken; så gammal jag är, och det är ännu, som det skulle gå omkring i hufvudet på mig :.. — Da måste låta sköta dig af en god läkare, Ulf.:;: jag kan icke vänta; men när pater Gislo, som vi genast skola efterskicka; tillåter det; skall du draga efter mig till Stockholm : — Engelbrekt — utropade den gamle mannen och ryckte af sig bindeln — hvad betyder denna skråma! Det visade sig dock att såret var vida svårare; än den gamle ville låtsa om. Blodet öfversköljde hans anlete; och han hade störtat