Dagens Nyheter – 12 september 1867, sida 1

— Kerstin mitt barny känner du mig? Flickan såg upp; och det var som om vansinnets dimmorskingrats i hennes blick: — Ja, joy; och Kerstin vär för din skuld — hviskade flickaw — för din skuld och för ulfvensy tyst; tyst han! vädrar efter byte:.. se; der:v:s der! Kerstin reste sig sakta men oemotståndligt och hennes ögow: voro fästade på något föremål:längst bort på motsatta sidan af den stora öppna platsen inananför ringmuren; och sedaå hon:srestsig upp, lutade hon sig franiåt och träckte ut armarna, som om hon blifvit dragen amåt af.emkraft; hvilken hon ej kuiidemottår Engelbrekt såg ock åt saniina håll; som ickan; men såg ingenting: Kerstin smögsakta : deh-ljudlöst bort i skuggan utefter muren: an: skulle hafva tagit henne för en ahde; så cktes hon smälta bort i skuggan: — Broder — hördes då Nils straxt baåkom ngelbrekt — du har fått besök af en man; m du väl minst af alla väntat ::: jag visade onom upp i slottssalen :.: — Och hvem är den gästen? — Belgsting! — Belgsting — utbrast Engelbrekt ock en nderlig darrning genomfor honom: — 586 der! vänd dig om Engelbrekt; så kid du se: sjelf; han sätter na foten på trappan. g blef-sjelf så slagen; när han sade sitt hämn; t jag knappt kom mig för att besvara hans flågas om han kunde träffa dig: Medsfi manner ännw talade; hördes ljudet af eh båge, -hvars sträng pileiw lemiat; och som Engelbrekt vände sig om; såg ban den höge; välkände kämpegestalten falla åt sidan nedifrån