Dagens Nyheter – 10 september 1867, sida 3

före mig. Dock vill jag icke afstå från mitt beslut att träffa honom, och sedan drager jag ut till det heliga landet; liksom din fader gjort; Herrman! ; Herrinan fattade hans hand och såg honom fast i ögat. — I skolen nog träffa Eaogelbrekt — sade han — om icke förr; så på Örebro slott; dit äfven jag vill: draga upp om någon tid. Gerna såge jag derför; om I drogen med mig; Belgsting... jag menar; att eder vandring blir svår nog; ju närmare I kommen Göksholm. Jag har kunskapare ute, för att få säkra underrättelser om hvad konung Erik nu månde hafva i sinne; och sedan jag inhändigat dem, rider jag uppåt till Engelbrekt; Dessförinnan får jag icke lemna Warbergs: slott, som han lemnat mig och riddar Broder Svensson i händer; Äfven Herrman var mycket förändrad; mot hvad han var, när Belgsting såg honom sist i trädgården vid Telje slott: Hans öga brann af mod och lust och hans kinder strålade af helsa och kraft: Det undgick icke Belgsting; och sedan han afböjt förslaget att i Herrmans sällskap draga uppåt Örebro; sade han med ett svagt leende: i — Har grefve Hans dragit till konungen än? — Nej — genmälte Herrman och svängde om med Brand; under det en purpurflod glödde på hans kind — han är ännu qvar i Stockholm och lärer draga derifrån sjöledes till Stralsund. — Jag känner en ungersven; som väl skulle vilja göra den resan med.:s ja, ja, se ej så förgrymmad ut — tillade han, med ens återtagande sitt högtidliga allvar — du skall hafva