Dagens Nyheter – 10 september 1867, sida 3

Belgstings tack för mången rask handling; och gälla ock mina välönskningar icke mycket; hvarken härnere eller deruppe, ty Belgstings hjerta har varit hårdt, så skola de dock följa dig i rikaste mått. Kerstin, som under tiden plockat några blommor, hvilka vårsolen lockat frati och hvilka växte vid hennes fötter; steg hastigt upp ooh räckte dem åt Herrman: i — Till Agnes — sade hon — göm dem väl, det är Kerstins brudgåfva! ; H Och så försvånh hon bland träden bakom kullen. Herrman tryckte rörd Bslgstings hand. — Den rinan; som du pu syftat på; Belgsting — sade han — är ännu oskrifvgn! Något mera ord i detta ärende vexlades icke; och sedan Belgsting vägrat att taga till herberges i staden; skildes han och Herrman:åt. Belgsting fortsatte sin Vandring norrut först till Elfsborg — det Mattis von Koln blifvit tvingad att afstå från slottslänet, ehuru han fått behålla slottet — och derifråa till Axevalla. Här mötte honom det sorgebudskapet; att Engelbrekt plötsligt angripits af en sjukdom, men att han ett par dagar förut blifvit så mycket återställd, att han kunnat företaga färden till Örebro; ehuru han ännu då var så svag, att han knappt kunde sitta till häst; r NR I 4