Dagens Nyheter – 10 september 1867, sida 2

märkligt nog ej mera visade för honom den forna oöfvervinneliga skyggheten: — Hos honom skall du blifva frisk igen och äfven din fader vinna frid! Och så gingo de; och aldrig var natten så mörk : eller vinden så kall; att icke den starke mannen med fast fot lade fjät efter fjät på den hårda stigen; ofta bärande sin dotter; som om hon varit ett litet barn; : : Tidigt en morgon nalkades han bondelägret utanför Stegeborg. Här förde Erengisle Nilsson befälet: Han var en son till den Nils-Erengislesson; som 1434 fick Ringstaholm. af Engelbrekt; och var nu gift med Olof Axelssons (Totts) dotte Brita Olofsdotter. i — Här hafva vi legat ett par veckor — upplyste en äldre bonde; till hvilken Belgsting vändt sig med sina spörjsmål: — Engelbrekt hade stämt 0ss östgötar sig till möte vid Söderköping; men han gaf herr Erengisle på Ringstaholm -befälet öfver: oss och drog mot Tjust för att tala med bönderna dernere: En mängd herrar följde nu med honom; herr Bo Knutsson (Grip), herr Nils Stensson (Natt och dag), herr Gottskalk Bengtsson (Ulf) och herr Gustaf Larsson (Snekenborg), så det synes att herrarne måst falla honom till fota: — An bergsmännen — sporde Belgsting — hvilka bland dem omgåfvo honom närmast? — Desamma; menar jag; som när han förra gången tågade kring riket; serskildt lade jag märke till Johan: Andersgon och Kettil! — Kettil? — upprepade Belgsting — många med det namnet finnas i hären .:. ÅR — Kettil från Bispberget — upplyste bonden: Sedan Belgsting hvilat om dagen i lägret;