Dagens Nyheter – 10 september 1867, sida 2

ned åt den sidan; der stallet var beläget: Derefter hade grefve Hans och Herrman Berman aflägsnat sig; och Belgsting hade fått se en skymt af sin dotter. Han hade ropat henne och hon hade stannat; men omedelbart derpå åter fortsatt sitt framsmygande i den djupaste skuggan; Belgsting hade då följt efter och sett,huru Kerstin smög sig in i stallet; hvars dörr stängdes efter henne. När han kom dit och förgäfves sökte rycka upp dörren skyndade han derifrån till . närmaste ingång för att der slippa in, och han hörde derunder en stämma, i hvilken han igenkände Mårten skrifvare, ropa: tag henne, hon: skall bäst hjelpa oss att fånga fadern; och. han. hörde BElofs. stämma jemte hästtramp: Med ett slogs åter stalldörren upp och Kerstin flydde upp åt gården och Belgsting skyndade efter henne; utan att han märkte; huru långe Magnus jemte ett par andra svenner hade fängslat Elof; Icke heller gaf han akt på, att en skara svenner rusade ut ur ett rum från. slottstornet och.satte efter honom. Han hade endast öga och öra för sin dotter; och tack vare Elofs omtänksamhet lyckades det icke svennerna i porttornet att verkställa den befallning; som redan riddar Bengt på förhand gifvit att uppdraga vindbryggan: Snart uppnådde han sin dotter; som maktlös sjunkit ned vid en sten i skogen; och sedan han egnat henne all den omsorg han kunde, fortsatte de sin vandring utan rast och ro söder ut; ...Först när morgonen kom; sökte han ett hyiloställe i en aflägsen stuga; men när aftonen kom, började han sin.vandring åter: — Till . Engelbrekt; till Engelbrekt — hviskade han uppmuntrande till sin dotter; som