Dagens Nyheter – 9 september 1867, sida 2

— Bkilj dig icke från grefven; Belgsting ::: lär lurar försåtet öfver allt! Dermed gick han lugn och till utseendet tanklös ned på gården; Der sutto några få svenner till häst, och Erik; som han väl kände, höll Brand vid tygeln; medan den hästen som Belgsting ridit hölls af en bland svennerna: — 8e dig väl före med hästarne; Erik — bviskade han till denne — och låt ingen främmande nalkas dem! Jag vet icke; men jag frukt:r ondt här af hvarje vindpust. Grefve Hans och Belgsting visade sig nu på sottstrappan. De gingo tysta förbi ryttarne mdåt en gallerport; som ledde till trädgården. Kort derefter syntes ock herr Magnus Bengtsson med stormsteg gå utför trappan och öfver girden samt försvinna genom den lilla gallerpsrten: Trädgården var icke stor men hade en vac: kt belägenhet mellan slottet och stranden. Galleporten ledde till en gång genom muren; hvars ytre öppning kunde tillstängas i händelse af beof. Med brådsteg skyndade herr, Magnus frim mellan de nakna träden och på en något öjpen plats alldeles vid stranden; fann han den ha sökte. Herrman stod och såg ut öfver det öde snöfältet; som låg utbredt öfver Mälaren oca hvarpå månan glittrade, der han drog fram öfrer furuskogen. Tonerna af musiken trängde na till stranden; och det var som om månstrålarge koppat af lust och fröjd vid deras möte. Min allt var dock så kallt och ödsligt, det bela utgjorde en bild af hans eget öde; graftäcket öfrer hans unga hjertas rika dröm om lycka. — Drag ditt svärd; Herrman — hväste då en röst i hans öra — och tacka allt vänligt helgon