Dagens Nyheter – 9 september 1867, sida 1

De skandinaviska krigstrumpetarne blifva dag efter dag allt skarpare uthvissiade af händelserna, liksom af allmänna meningen. Frankrike vill icke, dem till behag, företaga ett krig mot Preussen och offra kanske en half million menniskolif för några socknar i norra Slesvig. Men skall ock vara så fantastisk som halfijoget Skandinaver i Sverge och dussinet i Danmark för att tro att Frankrikes kejsare skulle — sedan han låtit Preussarne och Osterrikarne år 1864 sönderslita London-fördraget, gom han år 1852 bade både undertecknat och garanterat — lägga sig ut för en ariikel i 1866 års Pragerfred, hvilken han icke varit med om att underteckna. Kejsar Napoleon har blifvit så många gånger bränd på fingrarne; då han blandat sig i fremmande regeringars och fo!ks angelägenheter; att han nu ändtligen mistat all lust för dylika äfventyr och omfattat icke-inblandnings-politiken — densamma som Cobden, Bright och Gladstone gjort gällande i Englands styrelee. Denna politik medför; bland mycket annat godt; det, att de stående härarne kunna förminskas; och bärmed bar Napoleon pu gjort en vacker början. Han har nemligen låtit krigsministern general Niel redan i år befria från aktiv tjenst alla de soldater; såväl i garderna som i linieregementena, hvilka enligt lag bordt tjena till år 1869; de blifva till dess ställda i reserven: Och vidare har han tillåtit krigsministern att meddela årspermission åt ett vida större antal soldater än vanligt: Genom dessa begge åtgärder skall den effektiva styrkan af franska hären inom kort blifra nedsatt från 400,000 man till 300,000 man och sålunda 40—50 millioner francs om året besparas; Och det är om denne krigsminister; som åtskilliga blodtörstiga tidningar i Sverge och Danmark hafva under ett helt år fablat, att han bedref oerhörda krigsrustningar!