Dagens Nyheter – 7 september 1867, sida 3

mr — — nn Ön — I faren vill — röt riddaren med lågande blickar — har något sådant skett; så har någon af mina svenner gjort det; och han skall derför lida svårt straff. — Hvar så är eller icke; så kommer jag hit — vidtog Belgsting — för att återtaga misa kedjor der nere i tornet: Jag eger icke mycket som mera lockar mig ut i verlden; blott ett mål ville jag ännu vinna och sedan dö. .: se derför begagnade jag mig af edert eller om I heller så viljen eder svens anbud att taga en af mina vänner som gisslan tills jag återkommer:.. den mannen får icke längre för min skuld dväljas i edert torn. — Gisslan! — utropade riddar Bengt med en förvåning; som han icke behöfde låtsa — I talen i gåtor ;.. då I, hvad på mig ankommer, ären fri; så månde jag ej hafva rätt att taga någon gisslan för eder.:;: hör hit — ropade han utåt ett tillstötande rum och en småsven skyndade fram derur — säg till min fogde; att han genast för mig upp den fånge; som ekall finnas i tornet, men låt kedjorna blifva der de äro. Småsvennen försvann och under det uppehåll, som nu inträdde; drog grefve Hans Belgsting åt sidan och började med honom ett lifligt samtal. På andra sidan såg Herrman Berman, med hvilken herr Carl Knutsson likaledes ifrigt samtalade; grefvens dotter och vid hennes sida den stolte, obändige Magnus Bengtsson. Marsken märkte till sin förundran den tankspriddhet, som bemäktigat sig den unge mannen, men följande hans blick såg han och gissade genast, hvad som föranledde densamma. Huruvida detta ökade eller minskade de goda