Dagens Nyheter – 7 september 1867, sida 2

jag gifva eder det löfte; frände Bengt, att det första slottslän; som blir ledigt; skall blifva eder sons; så vidt som jag -eger något att säga i Sverges land. Detta yttrande förvärrade saken ännu mera: Marsken var tydligen angelägen om; att ärendet skulle få en önsklig utgång för hans fränder; och grefven; som på senare tider tycktes hafva ändrat tankar; slets emellan de båda ytterligheterna af ett ja och ett nej; för att kunna finna en giltig medelväg: Just som han ämnade svara; hjelptes han ur sin förlägenhet af en kertilsven; som skyndade fram och anmälde; att Herrman Berman önskade tala med riddar Bengt, Riddaren vände sig häftigt om och ville skynda ut; men herr Carl grep honom i armen och sade: — Säkert medför khan vigtiga nyheter från Nyköping; låten honom komma inför oss alla; frände, och sedan; om så hans tid tillåter; deltaga i vår glädje. Få äro de; jag säger det fritt ut; som jag sätter högre än denne man; Allt mörkare blef ansigtsuttrycket hos riddar Bengt, men ban fann för ögonblicket intet skäl att motsätta sig sin mäktige frändes önskan; kanske hoppades han äfven här midt ibland den lysande samlingen af riddare och stormän finna ett tillfälle att grundligt förödmjuka och krossa denne mån; som stod honom i vägen och som han hatade högre än alla näst Engelbrekt: Han nickade derför bifallande till småsvennen; som skyndade ut. Kort-derefter inträdde Herrman Berman:-Det bleka ansigtet med de allvarliga dragen oeh den höga resliga gestalten; som i sin flärdlösa kläde