Dagens Nyheter – 7 september 1867, sida 1

STENTEN ETERN EE IEA Eg Är det kristligt att berga sin skörd på sön dagen? Se der en för Sverge alltid angelägen fråga, som nyss ventilerats mellan Göteborgs Handelstidning och den okristligt kristliga tidningen Väktaren: Handelstidningen yttrar först sin glädje öfver att årets gröda ser så vacker ut; men klagar, liksom mången annan, öfver att man går tillväga på ett långt ifrån tillfredsställande sätt för att bevara den dyrbara grödan, i det ait mångenstädes den afmejade säden ställes vårdslöst på den ofta våta marken: Men icke heller tiden ärmannogrädd om; fortfar Handelstidiingen: Särdeles -gällsr detta, på denna ort, i fråga om söndagarne. Det redliga arbetet; det dyrbara åliggandet att tillvaratsga de frukter en kärleksfull försyn låtit marken bära, anses för — syndigt, när det sker på dens. k. hvilodagen. Denna vidskepliga och falska gerningslära har mer än en gång burit de sorgligaste följder: Så hafva vi hört omtalas från Finland, att ett af de svåra missväxtår, som utbredt nöd och elände i detta vårt kära brödraland, hade kunnat betydligt mildras, derest man ej försummat att inberga en del af skörden på en söndag. Sysslolösheten denna dag — ty annorlunda kunna vi ej kalla denna fromhetsyttring — skulle alltså; om denna uppgift är riktig; hafva vållat landet bekymmer af en art; som visserligen ej befrämjat gudaktigheten. Det visas vidare att bibeln icke stadgat att söndagen skall vara.en hvilodag, utan lördagen, och de bibliske hafva således alldeles orätt, ur sin egen synpunkt; då de yrka på söndagens stränga helighållande. Derefter visar författaren i Handelstidningen att kyrkofadren Luther sjelf ansåg att arbetet borde upphöra på söndagen endast och allenast som en borgerlig sak; men icke såsom ett religiöst åliggande. Och vidare säger förf. vackert: Ur religiös synpunkt erinra vi blott, att arbetet — det redliga; idoga arbetet — är redan för sig ett Guds tjenande; ett lif i Gud; en Gudstjenst; likasom hvarje yttring uti handling af en menniskas fromma sinnelag; Men dertill kommer; att det mera omedelbara lifvet i Gud kan just under det kroppsliga arbetet — då detta ej är af den art, att det tager uppmärksamheten alltför mycket i anspråk — ega sin högsta och djupaste innerlighet: Både mannen som plöjer och sår och mannen gom skördar kunna utföra dessa förrättningar med sinnet fyldt af hängifvenhet och fromma tankar, en stämning; som visserligen icke alltid framträder under de kyrkobesök; som man velat göra till en s;k, gjord gerning till salighetens vinnande; eAr det då icke upprörande, när män, som likväl göra anspråk på att vara den sanna Gudaktighetens befrämjare, göra till en synd, för hvilken man till och med stadgat verldsligt straff, hvad som är menniskans pligt och kallelse och som derför är egnadt att höja hela hennes andliga väsen?j Väktaren har uppträdt i striden mot Handelstidningen, men förbigår både att det mosaiska sabbatsbudet gäller lördagen; men ej söndagen; och att nya testamentet uttryckligen protesterar mot den fariseiska sabbaterianismen. Icke heller låtsar Väktaren om att Handelstidningons uppfattning är alldeles densamma som Luthers. Väkteren tröstar med att våra lagstadganden ej: äro så absolut förbjudande; att fördenskull våra skördar behöfra förstöras på fälten; men den fromma tidningen menar dock att det är bäst att hoppss och bedjas, att Gud må gifva tjenlig väderlek för inbergandet; Skulle detta icke hjelpa; så medger Väktaren att undantagsvis och der stort nödfall så fordrar; landtmännen må få inberga grödan äfven om söndagen — men att bötrakta söndagens heligbållande blott som en borgerlig sak; det anser Väkta