Dagens Nyheter – 6 september 1867, sida 3

— Belgsting! — Hvem du än är; sven; så visa mig hasteligen vägen till Engelbrekt; mitt ärende är af vigt ::: — Nog känner du Erik; Belgsting; fast jag väl månde hunnit förändra mig, sedan vi sist sågos ::. Engelbrekt red härifrån tidigt i går förmiddags; sedan han: satt andra höfvidsmän för folket i stället för Herrman Berman :;:: — Och hvart red Engelbrekt? — afbröt Belgsting; stannande sin häst och med ett utseende, som om lif och död berott på svaret: — Engelbrekt red ned till Söderköping att hålla ting med östgötarne, och derifrån lärer han draga ned efter kusten allt till Kalmar ::;; — För sent, för sent! — utbrast Belgsting med en tung sucks — Du skall tala vid Herrman, Belgsting; han skall gifva dig bättre besked — återtog Erik uppmuntrande — nu är han ock ett godt stycke på bättringsvägen efter det fördömda spjutestynget i sidan ::. det är stridsdugligt folk här på slottet; ser du, fast fogden är galen .:. se der borta står stugan; som Engelbrekt bodde uti, nu ligger Herrman der, men i dag vill han till häst, se han har lärt sig läkekonsten af pater Johannes; och så fort han kom, till sansen igen och såg hur det var fatt; så har han botat sig sjelf ;:; men en farlig klyfta var det .: : Allt medan han talade; gick han förut och Belgsting följde efter, försjunken i tankar oeh knappast hörande; hvad Erik allt hade att berätta; Men denne fortsatte: — 8e det var; medan Engelbrekt var i Stockholm; så vågade Herrman en storm på slottet ;.: