Dagens Nyheter – 6 september 1867, sida 2

— Han känner dock icke; hvem som skall hafva vakten i tornet; och Mickel är på sin post: .: I skolen tro; fogde; att det har varit drygt arbete, och varan måtte vara god; ty bon är tung som bly::. dock läcker kärlet. I skolen snart tömma det i andra fat! — Tag hit; dia hund! — röt fogden; och Elof var ieke sen att bära fram den prisade varan: Fogden gjorde lika godt besked för sig, som svennerna; och antingen han hade förtärt mera förut än dessa; eller var dem underlägsen i styrka; men på honom gjorde mjödet mycket snabbare verkan. Elof dröjde en stund vid sängen; der fogden låg, och när han på de djupa andetagen hörde, att denne låg i en tung sömn, for han sagta med handen utefter den sofvandes gördel och lossade derifrån en jernring, hvarvid flera tunga nycklar hängde: Dessa skramlade något; just som han tog dem; men tack vare mor Ramfrids mjöd, så var ljudet för svagt för att väcka den sofvande. Med brådskände steg skyndade nu Elof ut: Midt emot fogdens dörr var en annan; som Elof med tillhjelp af nyckelknippan öppnade; sedan han först af de snarkande Jjuden längst bort i gången öfvertygat sig; att den postande svennen låg fortfarande bunden i sömn. Från den öppnade dörren ledde en smal vindeltrappa utför. Elof ilade utför densamma och stod snart åter framför en dörr, som hen likaledes med en annan nyekel i knippan öppnade: — Belgsting — hviskade han helt sagta;. men erhöll intet svar: Han lyssnade och hörde de lugna andetagen af en sofvande, och med ledning af dem tref