Dagens Nyheter – 6 september 1867, sida 2

oss. Om vi icke uppträdt; hade detta pris ej blifvit utdeladt vid denna täflan; ty enligt gifvarinnans förordnande skulle det ej gifvas utom i fall någon förening genom ojemförliga egenskaper ställde sig öfver all täflan; Vi hafva sålunda eröfrat det genom ett slags kapitulation af våre medtäflare; och i så fall utan strid, mer derför icke med mindre ära; då redan de föregående -profven hos domare och konkurrenter gifvit oss en plats hors ligne. Detta förhållande var icke för sångarne bekant och är det icke ännu, emedan man i allmänhet med afseende på alla dessa anordningar vandrat i mörkret och alldeles utan kännedom om något program eller någon organisation: Sålunda -hade täflingssången i alla fall sin spänning, och man var intill sista stund långtifrån säker på sin framgång. Men då Upsaliensarne till sist stämde upp aHör oss; Sveaa, vaknade de vid den sena timman slumrande åhörarne, och icke blott Svea hörde; utan äfven de fremmande folken, med undran de så ovandt mäktiga och milda tonerna. Jurymännen (stackars martyrer!) lifvades der de sutto på sina upphöjda stolar; de deltogo i applåden; något som icke förut skett på hela aftonen; och då studenterna slutade med den underbart originella och sköna Brudeferden i Hardangerse; ville åhörarne taga ned huset, så stormade applåder, stampningar och bravorop: Det omedelbart derpå följande afkunnandet af prisdomrarnes utslag väckte, särskildt hvad svenskarne beträffade, stormande bifall, och ju: ryns ordförande; den berömde kompositören Am broise Thomas; lyckönskade Upsaliensarne en samt bland alla och uttalade sin beundran föj tonens välljud och uttryckets enkla naturlighe i deras sång: