Dagens Nyheter – 6 september 1867, sida 1

Article Image
Hammerik fått första rummet; men beror detta tydligen af ett misstag: Uppställde i alfabetisk ordning för att undvika rangstrid har hr Hammerik kommit med under A i stället för H. Frankrike; Belgien; Sverge och Schweitz skulle representeras. Detta var hvad affischen med stora bokstäfver meddelade; äfvensom att det skulle börja kl: 8 och att entrben vär 3 francs; Baron Taylor C:o; som med detta företag tyckas åtagit sig mera än de kunde gå i land med; lyckades denna gång till komplettaste evidens bevisa antingen sin fullkomliga oförmåga att behandla dylikt storverk eller också den gränslösaste nonchalance i dess behandling: Åtminstone voro arrangementerna minst sagdt hutvudlösa och det hela företedde en fullkomlig parodi på bvad som afsågs; men så är det, det sublima och det löjliga gränsar ju så nära till hvartannat att man lätt tager miste dervidlag: Redan före kl; 7 började folket samla sig utanför det obetydliga huset der om en stund en verlds-strid skulle utkämpas. Salle Vauxhalle benämndes den i annonserna; men den är i staden mera och hufvudsakligast känd under namnet Bal Pilodoa och medan man stod utanför och väntade kommo traktens småtöser och frågade hvarandra med förvåning hvad som i afton föregick i deras danslokal efter der samlade sig så mycket folk: Först efter kl. half 8 öppnades omsider en ingång, så att den betalande publiken kunde få inträde; men alla de uppträdande som också i stora hopar anländt och utgjorde ett mångdubbelt antal; förvägrades på det bestämdaste att inträda: Lyckligtvis var det en sval sommarafton, så att några timmars vistande i fria luften just icke hade något att betyda, Det skulle blott felats ett hällande regn för att få det nöjet att se sångarne våta som tuppar och hackande tänderna af köld komma och föredraga sina sånger: Detta inträffade lyckligtvis dock icke: Inkommen fann man en trång och låg sal med en rundtomkring löpande läktare; men utan alla sidorum. En sju å åttabundra pergoner lär den rymma; men som sångarne en-, samt uppgingo till inemot detta antal skulle ingen publik fått rum, och derför fick flertalet af sångarne stanna på gatan. I fonden på en upphöjd estrad placerade sig juryn och framför dem skulle sångarne hafva plats: Sent omsider — kl; var då half 9 — uppropades första föreningen: Orfeon de Tardes, och dermed gafs signalen till den stora Concoursens början; De första som sålunda fingo öppna balen hade nöjet uppträda inför en till ?4 tom salong (?). Om detta nedslog deras mod eller om stundens vigt grep dem skall jag låta vara osagdt, men förfärligt illa sjöngo de. Efter afsjungandet af deras begge stycken — hvarje uppträdande förening föredrog nemligen tvenne stycken efter eget val — hördes några matta försök till applåder som snart upphörde. De aflägsnade sig med sitt granna baner för hvilket de visserligen kämpat efter bästa förmåga, men utan att kunna medföra ringaste hopp om belöning. Juryn tycktes nu ha insett att den fått de resp. sångarne för tätt inpå sig; hvarföre här börjades ett omrangerande af bänkarne så att de efterföljande fingo uppträda midt i salen; som började efterhand allt mer och mer fyllas. Den ena sångföreningen efter den andra uppträdde nu. De tycktes vara ordnade efter de anspråk man fästade vid dem; ty allt starkare började körerna ljuda; allt jeranare flöto tonerna tillsammans och allt varmare blef bifallet och applåderna. Bland de mest framstående voro utan tvifvel S:t Cecile de Nancy, Orpheon de Garonne som redan vid sitt inträde helsades med applåder; troligen för deras kostym som gaf dem ett så raskt och frimodigt utseende (de buro blå blusar med guldränder samt röda mössor med stora hvita eller blå toffsar); La Socidt de Geneve; ståtligt folk som också helsades med applåder; men hvars sång, ehuru jemförelsevis rätt god; pj på långt när häfdade det rykte som föregått lem; samt slutligen Les enfants de la Belgique, som onekligen på ett utmärkt sätt utförde sina svåra stycken; men som ändå saknade den friska clangen, den mjuka böjligheten i röstuttrycket som vi svenskar äro vana wid att beundra hos rår studentkör: Fransmännen, som aldrig blifvit ortskämda med dylikt, funno belgiernas sång örträfflig, och helsade den med så starka bravorop och applåder att, som det påstås; en och annan student började blifva abanges: Men nu upprooades aLa societe des etudiants d Upsala: Nu olef der allmän uppståndelse; alla halsar sträckes, alla ville se de långväga resande. Lugnt ch tvärsökert, som hemma hos sig, marscheade de fram och ställde upp sig å den för köJa 1

6 september 1867, sida 1

Thumbnail