Dagens Nyheter – 6 september 1867, sida 1

daktion sändt till aktade personer inom de sär skilda kommunerna. Man har ofta haft anled ning att ej vara lika belåten med understöds utdelningar genom konungens befallningshafvan de; men ru torde få motses att desse komm: att använda presterskapet eller kommunalstäm mornas ordförande såsom mellanlänkar. I Till ytterligare stöd för berättelserna om nö en i de nordligaste bygderna meddela vi föl jande skrifvelse från en aktad och fullt pålitlig man i Pajala, norr om Haparanda. Det är skrif yet till svar å gåfvomedel, som han erhållit till btdeliing åt fattiga isin ort: Påjäla den 17 augusti 1867. Af bjertat tackar jag tusenfallt för den stora kärlek, som patron och frun hafva visat mot mig. Ofta minnes jag eder i mina böner till Honom; af hvilken allt godt kommer: De fattiga hafva här ett jemmerligt lif; de försmäkta utan tvifvel af hunger: eFöräldrarna gråta jemte barnen af hunger. Bark och gräs är deras mat och lifsuppehälle, Gräs rycka de från jorden och äta rått: Den stora hunger som här är kan aldrig rätt beskrifvas: Den som sjelf sett det; han vet det. Största nöden har här förorsakats af landsvägsbyggnaden. Ty de menniskor; hvilkas åkrar förra året burit svagt, hafva arbetat på kronolandsvägens byggande, hvaraf de trodde sig få bjelp till bröd för sommaren; men i denna tro hafva de blifvit bedragna; ty de hafva icke något för hela sommararbetet. Hit äro icke sända penningar, hvarföre de fattiga stackarne nu få hungra och kunna ej heller utan mat berga sitt hö. Nog vet jag det; kära patron; att omkring er äro många behöfvande; men jag beder likväl, att I måtten förbarma eder öfver de stackrarne, eljest dö de: eGud gifve eder mycket godt och god vilja; såsom Han har börjat; jag beder äfven ödmjukt; att patron är god och låter ändra veta om denna fattigdoma.