prelater; utan af köpstadsmän och allmoge. Hören mig i lugn, ädle herrar; och svaren mig; om I tron eder kunna upprätthålla riket utan alla dessa tusenden; hvilkas ja och samtycke I förakten; Utan dem är edert höfvidsmans-döme intet värdt: — Besinnen; till hvem I talen — röt Carl Knutsson och tog ett steg fram — jag eger makt att på stället göra eder till min fånge.:. Erik Puke drog vid dessa marskens ord sitt svärd till hälften ur skidan och skyndade fram; förgäfves hejdad af Broder Svensson; Engelbrekt vände sig om och vinkade :med handen för att lugna riddarens -heta blod: Men Carl. Knutsson var alldeles förblindad af vrede och han lyftade redan sin hand för att liksom fatta Engelbrekt i kragen; då-dörrarne till salen åter öppnades; och en skara borgare inträdde; anförde af trenne gråbårsmän; hvilka voro tvenne borgmästare och Henrik smed; De framskredo allvarsamt och nästan högtidligt öfver salen och stannade framför Engelbrekt. — Vi borgmästare och råd i Stockholm samt all menigheten hafva rådgjort och beslutat — sade den ene af borgmästarne — att det val af rikshöfvidsman; som herrarne verkställt utan att höra Sverges allmoge; är olagligt. Sverges konung kan icke väljas utan af särskildta låndskapens allmoge; så månde det ock vara med den, som skäll väljas i konungs ställe riket att förestå: Ar det derför vår vilja och begäran till dig Engelbrekt; att du med 0ss sammankallar ett riksmöte; att der välja rikshöfvidsman och riket utgöres ej blott af höge herrar och