Dagens Nyheter – 4 september 1867, sida 3

nu hade han fått herr Carls löfte att besöka honom på Telje slott; dit äfven grefve Hans lofvat komma; och der allt skulle afgöras. Medan detta som bäst afhandlades och herr Carl log emot sin frände med sitt vänligaste leende; öppnades hastigt gillesalens dörr, och en af herr Carls höfvidsmän inträdde. Han förmälde, att sinnesstämningen i staden var ytterst retad; att hvart man kom, hörde man borgarne tala om; huru de skulle sända bud efter Engelbrekt; som skulle komma med många tusen bönder och göra för alla tider en ända på herrarnes välde: Mannen talade under inflytandet af mycken fruktan, och denna känsla smittade af sig: Herrarne sågo bestörta på hvarandra; och herr Carl sjelf gick orolig upp och ned i salen. Det var också en sak afstor vigt; kvad borgare och bönder denna tid ville; och bland herrarne fanns ingen; som icke erkände det. Det var en följd af Engelbrekts uppträdande. Men ingen af dem hade trott; att dessa folkklasser skulle djerfvas uppträda och handla tvärt emot en herresamling, som så tillvida gått deras önskningar till mötes, att en rikshöfvidsman blifvit vald: Innan de ännu hunnit öfverväga mannens ord; hördes på afstånd sorlet af många hundra; ja tusende röster; som tilltog i vidd och styrka med hvarje ögonblick, ett tecken att skaran nalkades gillestugan; MHerrarne skyndade till de skumma fönsterfördjupningarne för att om möjligt kunna kasta en blick utåt gatan och se, hvad som var på färde; Magnus Bengtsson sprang. ut genom dörren; och återkom om en stund; berättande; att det var börgarne, som skreko om hvarandra; att. de ville