Dagens Nyheter – 4 september 1867, sida 2

hörde han den ene säga; en lång reslig karl — och det kunde jag hafva sagt dig förut. Det villebrådet stod dig för högt .:: — För högt, ja — svarade den tilltalade — ja; du säger det; Magnus; han stod mig för ögt. — Det kan jag ock säga; eftersom jag gerna sköter om din vänskap — återtog den förre — att knappast väntade herr Bengt något annat af dig; när han sände dig denna resan; än att Ban ville pröfva dig: — Hm.:s — ljöd Elofs svar — och derför sände han dig att speja efter mig..: du lärer dock icke kunna tala annat än godt om mig hos den stränge riddaren? oo — Lita på migs..: och när jag får gods och gård en gång; skall du blifva min fogde; Elof! Säker: månde du vara på din sak; Magnus, som skiftar ut björnhuden, innan du fällt björnen. — Han skall snart fällas ;.: — Engelbrekt kan dock stå äfven dig för bögt! — Låt det blifva min sak; .: men nu bryter morgonen in; och Mårten väntar oss med släda hos herr Jöns Finkenogh på Närlunda. Medan dessa ord vexlades; gingo männen på en smal tilltrampad gångstig längs utmed den kullfallna furan och aflägsnade sig på sidan om denna inåt skogen: Den gamle smeden stod stilla; tills han icke mera hörde deras steg, då trädde han fram om den stora trädroten; bakom hvilken han hållit sig dold, och gick in i stugan: Här fick han höra; att han befann sig ett