REAR Napoleons fredstal i staden Amiens var af följände lydelse: Jag har tillika med kejsarinnan geromrest Frankrike från Strassburg till Durkerque; och öfverallt har det varma; sympathetiska mottagandet uppfyllt oss med liflig tacksamhet. Ingenting har kunnat rubba den tillit; som franska folket nu i snart 20 år har satt till mig: Folket uppskattar riktigt de svårigheter, som vi hafva haft att öfvervinnaa; Den misslyckade utgången af vår politik på andra sidan verldshafvet har icke förminskat våra vapens glans; ty öfverallt har våra soldaters mod besegrat hvarje motstånd; De tilldragelser; som timat i Tyskland; hafva icke förmått vårt land att öfvergifva sin värdiga och lugna hållning. Landet räknar med rätta på, att freden skall bevaras. Ett litet antal agitationer har icke tillintetgjort hoppet om; att liberala institutioner skola på fredlig väg fiana inträde i det offentliga lifvet: Den stillhet i affärerna; som för ögonblicket råder; afhåller icke de industriidkande klasserna från att bevisa mig sina sympathier och att räkna på regeringens bemödanden för att gifva affärerna en ny impuls; Dessa känslor af tillit och hängifvenhet återfinner jag i Amiens i departementet Somme; som städse visat mig upprigtig trofasthet, och der en sexårig vistelse (såsom fånge på fästningen Ham 1841—47) öfvertygat mig om; att olyckan är en god förskola för att bära maktens värdighet och att lära sig undgå lyckans skär. Talet slutade med några fraser om kejsarinnan och prinsen.