Dagens Nyheter – 3 september 1867, sida 3

Henrik smed fortsatte sin ridt så fort, som hans krafter och hans ovana att sitta tili häst tilläto borom; Men han bade icke hunnit längre än frsm emot Telje, förr än han började allvarsamt tänka på att skaffa sig ett åkdon: Föret var godt och med sin goda häst borde han tidigt vara på ort och ställe följande dagens förmiddag. Under dessa tankar red han förbi Telje slott och fram till staden; Här var allt tyst och stilla; och han letade i sitt minne efter någon god vän, hos hvilken han kuade bulta på för att vinna sin önskan, Men minnet svek honom, och som han icke ville vända: sig till en obekant; då nu alla lågo i sin ljufva sömn, bemannade han sig och red ut ur staden fast besluten att trotsa ridtens besvär och möda. Då smektes hans öra plötsligt af ljudet från en framilande släda, som kom från stadea och nalkades honom hastigt. — Hollal — karl — ropade han, just som slädan var vid hans sida — hvart gäller så hastig färd midt i natten. — Till Nyköping! — svarade en mjuk och len stämma. — Då kan jag få färdas med dig och låta min häst gå lös... jag ämnar mig ock dit! — Hvem ären då I? Mäster Henrik blef något förvånad öfver frågan, ty det var ej tidens skick, att den som kunde i något hjelpa frågade efter den hjelpbehöfvandes namn, men han svarade helt lugnt: — Jag heter Henrik Folkmodesson; smed från Stockholm. — Gerna — hördes då den åkande svara