1 AMBRES EEE eAREA. 2d RARRASNNASE — gerna månden I sitta här hos mig i slädan; det skall icke fördröja färden. Och Henrik smed band sin häst bakom. slädan och satte sig sjelf bredvid svennen; hvarpå färden fortsattes i. raskt traf: Dettalättade den gamle borgarens sinne; och han, besvarade utan motsträfvighet sin körsvens många frågor, hvilka utan att han märkte det syftade åt ett enda mål — hans ärende i Nyköping. Snart nog fick äfven svennen reda på; att detta ärende gällde Engelbrekt och att man ville hafva honom åter till Stockholm. Men så fort svennen hade fått full kännedom härom; började hån med mycken liflighet tala om sådana saker; :som kunde bebaga en anhängare till Zngelbrekt, och Henrik smed märkte icke; huru svehnen derunder oförmärkt drog upp en kort knif och skar af tygeln; hvarmed hästen var bunden vid slädan: En stund derefter vände sig svennen om: -— Guds död, Henrik smed — utropade han helt bestört — eder häst har slitit sig: lös! Det var kolmörkt i skogen; så att man kunde knappt se handen framför sig, Henrik smed steg upp ur slädan och såg sig om och lyssnade åt alla sidor, men intet ljud hördes; som tillkännagaf; lvar hans häst befann sig: I detsamma .ryckte svennen till tömmarne och körde pilsnabbt sin väg. TN Oc OA