Dagens Nyheter – 3 september 1867, sida 2

jag vill i denna dag sända bad till vördig fader; erkebiskop Olof! Något allmänt riksmött såsom i Arboga tillåta dock icke omständig heterna: Detta fanno borgarne vara väl taladt och gladde sig i hoppet öfver utgången; ty de tvif lade icke ett ögonblick; kvem som skulle blifva vald; Det var Engelbrekt; och derom talades hela den dagen och äfven den följande. Endast. en af borgarne var misslynt och tvär under den allmänna glädjen: Det var Henrik smed. Han anade, att något dolde sig under marskens vänlighet och stora beredvillighet att gå allas önskan till mötes; och när han betänkte huru saken blifvit uppskjuten i Arboga, just på marekens tillskyndan; etod det klart för honom, att hvem som herrarne här ämnade välja, icke blefve det Engelbrekt: Han delgaf sina misstankar åt några äldre; pålitliga borgare; hvilka genast funno om icke just detsamma som Henrik, dock att något var i göraingen; hvartill man ville begagna tillfället af Engelbrekts frånvaro; De kommo derför till det beslut, att Engelbrekt borde efterskickas. Men allt måste bedrifvas med yttersta försigtighet. Finge någon af de invigde; hvilka i sin, inbillade visshet om att Engelbrekt skulle bli vald; spaning på deras otro; skulle de otvifvelaktigt ställa till sådant buller, att det kom för herrarnes öron; och då kunde mycket ondt följa. Derför beslöt Henrik smed sjelf att redan samma natt begifva sig till Nyköpiag till Engelbrekt. Så skedde ock; men just som den redelige borgaren red ut genom söderport; ankom en