Dagens Nyheter – 2 september 1867, sida 3

ERT ARR — vatt han betraktade deras intågande i staden såsom fredsbrott och skickade dem derför sin öppna fejdeförklaring; han ville söka deras skada; hvar och när han kunde. Efter allt hvad som föregått; var detta svar icke oväntadt; och man insåg mer än väl, att öfverrumplingen af staden var för slottsherren ett streck i räkningen; som icke kunde annat än förbittra honom: — Så må herr Erik få sin vilja fram — sade marsken förtröstansfullt -— och kriget tager sin början: I detsamma inträdde Herrman Berman och meddelade den underrättelsen; att alla tornen på stadsmurarne voro tagna och besatta med marskens svenner: Ett drag af verklig välvilja glänste i marskens öga; när han såg den ståtlige mannen med det kraftfulla och allvarliga; ehuru något bleka. anletet. Han gick emot honom och fattade hans hand: — Vore han icke eder så kär, Engelbrekt; som jag vet att han är — sade han — så skulle jag icke släppa hvarken honom eller eder, förr än jag fått honom till höfding för mitt folk: Men eder raskhet i dag, Herrman Berman; glömmer jag icke; och tagen detta emot som ett minne af den och af Carl Knutsson! Han tog dermed en dyrbar guldkedja från sin hals och, hängde den om Hertrmans. (Forts.)