Dagens Nyheter – 2 september 1867, sida 2

behaga komma härut; tala till dem ett annat språk; Det var nemligen efter deras andra besök; då de sagt; att herr Erik Nilsson ville invänta herr Hans Kröpelin för att i hans närvaro samtala med de svenske herrarneo; Engelbrekt red tillbaka ett stycke till sina svenner; hvilka stodo vid sidan af de andra ett stycke bortom den byggnad, der de öfrige rådsherrarne befunno sig. Här vexlade han några ord med Herrman Berman och skyndade så åter ned till marsken framför vindbron: Här fingo de ännu vänta en god stund. Slutligen kommo borgmästarne, och den ene höll på bruten svenska ett långt tal; hvars hufvudinnehåll var; att de icke ville öppna portarna. Men långt innan den värde borgmästaren hunnit sluta; afbröt honom marsken med dundrande stämma: — Kort och godt, borgmästare; I sägen alltså nej till vår begäran? — Ja — svarade borgmästaren bugande — konungen har icke befallt. :: — Hvad konungen än må hafva befallt — utropade marsken; i det han red ända inpå den bestörte tyskon — så har mig riket befallt detta! — Och dermed fattade han mannen i kragen; och red med honom uppför höjden; Den andre borgmästaren sökte hastigt undkomma ned till vindbron; som nu var nedfälld; men Engelbrekt anade hans uppsåt och grep honom, just som han vände sig till språng. I detsamma kom Herrman Berman med Engelbrekts svenner ridande utför höjden; och till ett par af dessa öfverlemnades de båda borgmästarne;: När Engelbrekt och Carl Knutsson sedan