— Men marsken är här, och verkar för dem båda; så ung han är.:. — BSägen I det, Herrman .:.! — Förstår jag mig rätt på hvad som bär varit å bane; så fikar marsken efter att blifva höfvidsman; såsom Engelbrekt var förlidet år; innan konungen kom och herrarne fingo sin vilja fram med drots och marsk.:. — Skall en bhöfvidsman för riket väljas — afbröt Henrik smed och såg mäkta allzarsam ut — så lärer det väl i Sverges rike icke finnas mer än en att sätta till den platsen; och det är Engelbrekt Engelbrektsson! — Så blef ock talat här bland köpstadsmännen och bönderna; och då tego herrarne genast, och maärsker log så vänligt och menade att det var för tidigt att tala om slikt; Men bönderna anade oråd och släppte icke förrän de drefvo det beslut igenom, att makten skulle delas mellan Engelbrekt och marsken; så att Engelbrekt skall hålla öga på fogdarne rundt omkring i landet; att de ej bränna och sköfla allmogen. — Och dermed må herr Carl Knutsson vara belåten — inföll Henrik smed. med mycken tillfredsställelse — sålunda kområer han ej i frestelse att sträcka fötterna utom skinnfällen! — De orden månde han svårligen kunna smälta; liksom herrarne här stadigt burit på tungan konungens hårda tillmälen; när de voro uppe hos honom på slottet och bådo om större makt för både drotzen och muarsken. Medan de talade, -hade Herrman fört Henrik smed in i Sigfrid guldsmeds hus i ett rum som låg något afsides; ty Henrik ville tala med Engelbrekt i enrum och afbida den stund; då herrarne lemnade Engelbrekt. Någre voro re