Dagens Nyheter – 31 augusti 1867, sida 2

VI. Riksmarsken. Det var en bister vinterdag den 13 januari 1436, då en man kom åkande utefter Arbogaån fram emot.staden af samma namn: Solen tindrade så vintervackert på de förgyllda korsen och tornspirorne; hvilka de många kyrkorna och kapellen uppsträckte mot bimmeleri, men den resande fästade föga afseende dervid, Han gaf endast sin häst en pisksläng för att så mycket fortare komma in i staden: Herren var kommen till åren; ty hans hår var gråsprängdt, men hans rörelser voro kraftiga, och att döma af hans präktiga pelsbeklädnad var det en förmögen man; Hans skägg var dock alldeles islupet af kölden; och hans häst var liksom öfverströdd af frostperlor; hvilka ej ens upptinade af det häftiga språnget, utan snarare deraf ökades; Straxt invid staden körde mannen upp åt den deler; söm låg norr om ån, och deraf kallades nordan ånav, Här saktade han farten och tycktes granska de hus, hvilka ban körde förbi, men när han kommit fram till S:t Andreas kapell, tycktes ban åter vara hemmastadd. Han svängde här om ett hörn och körde in på en stor gård. — År köpman Greger Nicklasson hemma? — sgporde han, i det han steg ur åkdonet och räckte tömmarne åt en dräng, som stod i begrepp att gå in i buset, men som stannat; när den främmande åkte in på gården. — Guds fred! så är han med — svarade drängen; och den resande begaf sig in 1 huset; der han dröjde någon stund: Drängen förde emellertid hästen hedåt går: