ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR Af 0. GEORG STARBÄOK ANDRA DELEN: (Forta. från föreg. AF.) — Men säg mig, innan du träder inför den straffande Guds dombord, säg mig; hvad var din mening med min: dotter, eftersom du icke ville äkta henne: :. — Jag var utsänd af erkebiskop Johannes Gerke2son! — stönade svennen: — Erkobiskop Johannes — stammade Belgstiog, gripen liksom af dödsåogest äfven-hans — Erkebiskopen — återtog svennen, hos hvilken Belgslisg3 sinnesrörelse tände ett svagt hopp om räddaing — hade sett henne, då han en gång var på besök hos biskop Nawno i Westerås och upptändes af begär att ega henne: Jag skulle äkta kenae endast för skens skuld:;.z Svennens ord; afpressade i dödsångesten; utöfvade på Belgsting ett märkvärdigt: ioflytande; Handen, som höll daggerten, sänktes, han reste sig upp och tryckte banden mot. sin panna, synbarligen att rof för de bittraste samvets-, qval. — Engelbrekt, Bagelbrekt! — utropade han gång efter annan, utan ait gifva akt på svennen; som blixtsnabbt. reste sig upp och. fattade den på goifset fallna daggerten. — Det der kunde du fått veta utan att hota mig med döden, Belgsting — sade svennen; sedan ban åter blifvit fallkowligt herre öfver