Dagens Nyheter – 30 augusti 1867, sida 2

ger:.: men det är nu saker; som icke röra mig ::. jag spörjer nu eder till; om I viljen gifva mig stolts jungfruns handske? Herrman betänkte sig en stund; men så räckte han hastigt och beslutsamt fram handsken. — Väl var det min mening att lemna den grefve Hans sjelf i händer — sade han — men så är det bättre; den stolte grefven månde dock ogerna taga den ur min hand: Mildt leende tog gubben handsken och invecklade den omsorgsfullt i en duk, som han tog fram under lifrocken: — I dömen illa om den; hvars lif I hafven räddat; Herrman . z: dock skolen I hafva tack för den gerning I gjort i qväll! Gubben nickade vänligt och red i sakta mak sina färde. Några dagar derefter — det var den 2 november — kom herr Bengt Stensson ridande till slottet. Han var vid ett mörkt lynne och lät genast kalla slottsfogden inför sig: Denne måste noga göra reda för allt som timat både utom och inom slottet; och ännu mörkare blef riddaren när han fick höra om sin son och dennes ofärd. Herr Magnus hade dock redan ett par dagar förut lemnat slottet och ridit ned till Göksholm. — Oc fången — sporde slutligen riddaren med my.ken hetta. — Fåagen sitter här i tornet; men Mårten skrifvare tog herr Magnus med sig; så att blott den långe svennen är qvar här på slottet: — Fören mig upp. fången — ropade herr Bengt häftigt — svennen; som förde honom hit vill jag dock först spörja! Slottsfogden gick; och några ögonblick der