ENGELBREKT ENGELBREKTSSON, HISTORISK ROMAN I 2 DELAR. Af 0. GEORG STARBÄOK. ANDRA DELEN: (Forts. från föreg. Af.) — I edert ställe; Magnus — fortsatte herr Thure — skulle jag skynda med bröllopet. Bruden kunde vara sin kos; innan hennes handske der hunnit blifva rätt hemmastadd som prydnad i eder hufvadbonad: Det var den hermelinsbrämade handsken; som herr Magnus ryekte till sig ur grefvedotterns bälte under gästabudet hos Jösse Eriksson på Westerås slott; — Innan du är andra året gammal; skall mitt bröllop hafva stått ::: — Dessförinnan; och nu i denna stund ären I skyldig mig ett ord till svar, Magnus Bengtsson — utropade Herrman och fattade tygelo till hans häst: j Riddaren stirrade på det bleka ansigtet och gjorde en rörelse liksom för att slå undan den djerfva hand som vågat hejda hans gångar2; — Viljen I med fullt uppsåt skymfa; så månden I ock taga rättelsen emot::: Slikt tal som edert fordrar blod enligt riddarsed; och jag vill hafva upprättelse. :;: i — Der skall du få hvad du begär — ropade den vredgade herr Magnus och drog sitt svärd för att med flatsidan slå till Herrman; Men denne såg icke så snart svärdet blixtra öfver sitt hufvud; förr än han fattade riddaren om lifvet och med ett djerft hopp kastade sig upp bakom honom på hästryggen. Med jätte