Dagens Nyheter – 29 augusti 1867, sida 3

Bätteg. och polisnyheter, Pelisen. Danska skallar. I går hölls i poligdomstolen förhör med ett par arbetskarlar, Frödin och Dahblberg, hvilka en mansperson vid namn Nilsson anklagat för öfvervåld mot honom. Domaren (efter stämningens uppläsande, till de anklagade): Erkänna ni att hafva, som här är nämndt, öfverfallit och slagit Nilsson? Frödin och Dahlberg (ifrigt bugande sig): Nehej, visst inte; det var bara lek oss emellan, å misstag ä det alltihop. a Pomaren (till Nilsson). Har du vittnen med ig Nilsson (vinkande): Jaha! Kom fram du! Ett vittne framträder och berättar: Si det vari måndags afton på stora Gråbergsgatan inne på en krog som di, Nilsson och flere till honom, gjort i ordning slagsmål med stadsbud. Så blef det slut med det. Sen kommer Nilsson ut, och då står Frödin på gatan och tar stackarn tvärt i nacken och stöter sitt hufvud emot hans mun, så att läppen sprack; nå då lägger Nilsson i väg, men Dahlberg springer andra krogvägen och ger honom en likadan, så att... (Vittnet afbrytes här af ett tumultuariskt uppträde vid den till förmaket ledande dörren). Domaren: Hvad är det för väsen nu igen der nere vid dörren? En poliskonstapel: Det är den här karlen som varit utförd två gånger för oljud, och nu vill in igen. Domaren: För ut karlen! Han får inte vara inne. Han stör ju förhandlingarne. Olycksfågeln, hvilken tyckes vara temligen drucken, utköres med flera personers tillbjelp, dervid han dock lyckas, med eller mot sin vilja, tilldela dörren ett par ganska försvarliga danska skallara Domaren (till vittnet): Nå fortsätt ou! Vittnet: Jaba, en likadan, sä att den kom på samma ställe och läppen sprack ett stycke till. Domaren: Nå, neka ni ännu? De anklagade (samfåldt): Jaha, för det var bara på skoj; vänskapligt förstås. Domaren: Ja, då uppskjutes målet till om fredag för flere vittnens inkallande, Gån nu! Rådhusrätten. Slocknad kärlek. I förrgår fortsattes i rådhusrättens 6:te afdelning ransakning med fästeqvinnan Anna Sofia Olaidotter, af sin förre älskare och tillämnade äkta man, mureriarbetaren C F, Hedlund, anklagad för förhållning af honom tillhörige möbler, våld, brytning af till honom ankomne bref, m. m. Enligt hvad domstolen vid föregående rättegångstillfälle beslutit, skulie Hedlund till denna dag anskaffa all den bevisning, hvaraf ban ville sig i målet begagna, vid äfventyr att något vidare rådrum ej honom lemnadesv. Domaren. Nå, i dag har väl Hedlund : sina vittnen med nig? : Hedlund. Nehej, jag ser inte till dom, men polisen skulle tagit reda på dom, tycker jag. Domaren. Jag vill göra Hedlund uppmärksam på att han vid sednaste rättegångstillfället blef för sista gången förklarad skyldig andraga all den bevisning, han aktade nödigt förebringa, samt medhafva sina vittnen. jie dlund. Ja, men inte rår jag för att di trilskas. Domaren. Har Hedlund något vidare att andraga? Hedlund (framlemnande några hopvikne pappersark). Jaha, var så god. a Domaren. En skrift till! Läs sjelf upp det der! Hedlund uppläser sin skrift hvilkens hufvudsakligaste innehåll är: att alla vittnen talt osännt; att han betalt strykjernet; vidare att poliskonstapeln: Borg ljög bestämdt, för jag bestridern som vice värd, Domaren (afbrytande). Är det meningen påstå att vittnena begått falsk ed? Hedlund. Nej, åhnej, inte riktigt. Domaren. Fortsätt!