Dagens Nyheter – 29 augusti 1867, sida 2

den man; hvilken alltid intagit första rummet i hans hjerta och som nu tycktes sammansmälta med henne; hvilken gjort honom detta stridigt: — Der hafva vi; så sannt jag heter Magnus; en af mullvaderna! — hördes en stämma straxt bakom honom; Herrman vände sig om och såg på vägen framför sig tvenne ryttare, i hvilka han genast igenkände Magnus Bengtsson (Natt och Dag) och Thure Thuresson (Bjelke). — Hej, du drömmarde ungersven — fortsatte samma röst; Hånfull och bitande — har du tappat din spade i sjön; eller har sjöjungfrun visat sig för dig? — I tagen fel Magnus Bengtsson; om I tagen mig för någon af edra stallbröder, hvilket måste vara fallet; gå I kunnen yttra slika ord: — Häållen dem till godo; Herrman Berman — återtog herr Magnus skrattande — jag tager dem dock ej tillbaka; och jag tänker, att din dumdristighet har dem väl förtjent... tänken eder; herr Thure Thuresson; svennen der täflar med mig om gref Hans af Eversten dotter. — Det passar sig godt — svarade herr Thure — Engelbrekt friar till Sverges rike, då månde väl hans sven gilja en grefvedotter! De båda uvge berrarne skrattade, så att det gaf genljud i skogen, och bakom dem samlades en tät skara af svenner; kom blifvit efter under ridten förut: (Forts.)